Han har öppnat pärleporten.

Idag besökte jag vårdcentralen för att ta massa blodprov och kissa i en kopp. 
Det var dock inte bara jag som satt i den härliga bakterieväntsalen. Även hundraltals gamla människor och dess åkommor gjorde mig sällskap. 

Det anmäkningsvärda med dessa människor var att de inte hade namn längre. Likt boskap så hade alla ett nummer. "Ja då var det dags för nummer 10." Så vaknade någon trött gubbe upp ur sin dvala med ett ryck. 

Måste bero på att alla ser likadana ut. Man får separera dom med nummer. 

Att det inte rådde någon prio på ungdomen Månsson blev snabbt ganska tydligt. Ena gamlingen efter den andra passerade mig i kön. Kösystemet bygger nog på tid. Jag kan ju vänta ett tag. Det kanske inte gamfolket kan. Eller har tid med. Kanske krockar med eventuella inbokade möten med Sankte Pär. 

Till slut kom en syster dragandes med en särdeles gammal kropp. Som hon tröttsamt placerade bredvid mig i väntstolarna. Han hette tydligen nummer 13. Småskrattandes för mig själv tänkte jag på symboliken med numret och hans ärende. 

Sedan anslöt ytterligare en människa. Han bar på en röd lapp. "AKUT LABB!" stod det på den. 
Och nu är inte jag något geni. Men färgen rött har för alltid förknippats med fara i djurriket. Och står det "akut labb" dessutom så är inte jag den som skakar hand direkt. 
Till vänster som mig hade jag en skröplig hostgubbe som kunde falla ihop när som helst och till höger satt detta akuta fall med Pandoras ask! 

Mitt i stormens öga. 

Så då är frågan vad jag nu bär på. Jag som bara skulle kolla upp mitt blodvärde. 

David Månsson.