På tal om tåg.

SJ kastade i dagarna av en 11-årig liten flicka för att hon saknade biljett. Biljetten låg tydligen i den äldre storasysterns ficka som för ögonblicket gjorde ett stort lass nummer 2 på toaletten.

Skandal givetvis. Varför kastar man av en 11-årig flicka? Hon skriker ju inte.

Det man istället bör fokusera på i detta fall är de morsor med spädbarn. Som skriker tamejfan hela resan, oavbrutet. De bör kastas av. Även om de har en biljett.
"Jaså du har en skrikande unge." Sedan rycker tågkonduktören i nödstoppet och tjoff!

Jag var nämligen antastad av just en sådan pest som ovan häromdagen. Det slutade aldrig skrika, barnet alltså. Morsor som normalt sett har skygglappar inför detta problem(anser mest att barnet bara är gulligt och sött) brukar skita blankt i att andra ressenärer lider öronen av sig.

Men detta barn skrek så pass att morsan själv började fundera på att kasta av barnet. Det gick så långt att hon började gå mellan alla vagnar för att portionera ut det här jobbiga till alla. Jämnt fördelat så att inte bara vagn 3 fick lida.
Hon stannade upp bredvid mig.

-Ursäkta. Men det slutar nog snart.
-Ja. Om ett par år.
-Nej jag menar.. aha. Jo.

Så tittade hon på mig med världens tröttaste blick. Och vände sin kos emot vagn 4.

David Månsson.

Kommentera här: