Fördrygning.

Visste ni om att jag har en fördröjning på min telefon när jag svarar. Nej det visste inte jag heller.
Men tydligen när folk ringer mig och hör mig svara så försvinner första delen av mitt svar.
Svarar jag hallå får min konversationspartner höra "låå".
Svarar jag tjenare blir det "are!!"

...och här går jag runt och funderar på varför folk tycker jag är dum i huvudet.
När svaret legat och dansat under min näsa under hela tiden.

Hälsningsfrasen "hallå" uppfanns i samma veva som den första telefonen. Och jag har fortfarande inte lärt mig att svara i telefon på ett ordentligt sätt. Klart som fan folk drar sig för att interagera med mig.
Det är bara fragman runt munnen som saknas sedan så är bilden komplett.

Det kommer att sluta med att jag inte yttrar mig när jag svarar i telefonen. Jag lyfter på luren och lyssnar på tystnaden. Tills den jäveln på arbetsförmedlingen som ringer mig fattar att något är fel och lägger på.
På tal om arbetsförmedlingen.
Jag mottog ett samtal ifrån arbetsförmedlingen för en vecka sedan. Jag fick prata med en herre som behärskade vårat språk ungefär lika bra som en nyfödd schäfer.

Jag fattade aldrig vad han ville mig och mitt liv. Men jag förstod att han skulle återkomma efter att ha pratat med en kollega. Han har inte återkommit sedan dess. Jag börjar oroa mig över att han fått sparken. Men samtidigt... har man hört mig svara LLLLÅÅÅ i telefonen lär man tveka både en och två gånger innan man ringer mig igen.

Terrorn är tillbaka.

David Månsson.