Han har öppnat pärleporten.

Idag besökte jag vårdcentralen för att ta massa blodprov och kissa i en kopp. 
Det var dock inte bara jag som satt i den härliga bakterieväntsalen. Även hundraltals gamla människor och dess åkommor gjorde mig sällskap. 

Det anmäkningsvärda med dessa människor var att de inte hade namn längre. Likt boskap så hade alla ett nummer. "Ja då var det dags för nummer 10." Så vaknade någon trött gubbe upp ur sin dvala med ett ryck. 

Måste bero på att alla ser likadana ut. Man får separera dom med nummer. 

Att det inte rådde någon prio på ungdomen Månsson blev snabbt ganska tydligt. Ena gamlingen efter den andra passerade mig i kön. Kösystemet bygger nog på tid. Jag kan ju vänta ett tag. Det kanske inte gamfolket kan. Eller har tid med. Kanske krockar med eventuella inbokade möten med Sankte Pär. 

Till slut kom en syster dragandes med en särdeles gammal kropp. Som hon tröttsamt placerade bredvid mig i väntstolarna. Han hette tydligen nummer 13. Småskrattandes för mig själv tänkte jag på symboliken med numret och hans ärende. 

Sedan anslöt ytterligare en människa. Han bar på en röd lapp. "AKUT LABB!" stod det på den. 
Och nu är inte jag något geni. Men färgen rött har för alltid förknippats med fara i djurriket. Och står det "akut labb" dessutom så är inte jag den som skakar hand direkt. 
Till vänster som mig hade jag en skröplig hostgubbe som kunde falla ihop när som helst och till höger satt detta akuta fall med Pandoras ask! 

Mitt i stormens öga. 

Så då är frågan vad jag nu bär på. Jag som bara skulle kolla upp mitt blodvärde. 

David Månsson.

Bli 100, med 118100.

För ungefär en vecka sedan hade jag en intensiv debatt med en kollega på jobbet gällande Skilda världar.
Frågan löd; Hade Sandra Bovallius och Daniel Toivonen någon form av sexuellt umgänge innan det uppdagades att de var syskon?

Eftersom ingen av oss kom överens om hur bra serien egentligen var så ville vi bli 100. Med 118100.

Svaret löd;
"Daniel Toivonen(Bengt Dahlqvist) och Sandra Bovallius(Lina Pleijel) i skillda världar är tvillingar. Innan Daniel och Sandra upptäcker detta har de hunnit inleda en kärleksrelation. Inga detaljer om detta finns men man kan väl anta att sex ingår i en kärleksrelation."

Det lät ju jävligt 100. Eller?
Jaja, detta inlägg ska inte handla om att jag på något sätt ska gnälla på 118 100. Det är en fantastisk servicetjänst.

Till saken hör att i Lördags. Efter vår personalmiddag så dröjde några av oss kvar i baren. Eftersom det var ett slutet sällskap så var bara vi där. Men vad händer? Jo. In genom dörren kommer fucking jävla Bengt Dahlqvist.
Daniel Toivonen stövlar in och det är så sjukt det bara kan bli. Något slags tecken ifrån högre makter på att inga frågor skall förbli obesvarade.

danielsandra

Ja hur var det här då! Idkades det älgskog?

Undertecknad är inte känd för att vara den som inte ställer de obehagliga frågorna. Så jag rättar till frisyren och glider upp till Bengt.

Och idag, är jag 100!
Utan 118100.

David Månsson.

Primator Dark.

När jag berättar för folk om mitt superintellekt så tror de sällan på mig.
Så jag slog slag i saken och gjorde ett IQ-test på internet. För att få någon form av fakta att ta med mig i dessa diskussioner. IQ och intellekt är väl inte nödvändigtvis samma sak - Men det ger en indikation! 

Jag hittade ett jävligt seriöst test på internet. 
Jag genomförde ett jävligt seriöst test på internet.

När man passerade mållinjen så ombads man att sms'a ett visst nummer för att få veta resultatet.
SMS-kostnad bara 50 kronor. Här borde man ju kanske struntat i att veta. Hört lite varningsklockor klämta. Funderat en extra gång på hur viktigt det egentligen är.

Men icke... 

Resultatet var dock i ett slag för sig! 88 på IQ-testet. Tråkigt att vara under medel... i länder som Ecuador, Surinam och Turkiet.
Det visade sig att jag är helt dum i huvudet. Antar att de drar ner poängen radikalt på testet om man är villig att betala 50 kronor för det.

Jag är IQ-fattigare än 50% av världens turkar. *LÄNK TILL EXTREMT PÅLITLIG LISTA PÅ WIKIPEDIA!*

Får flytta någonstans där jag är över medel. En grotta i Azerbajdzjan med massa turbanherrar eller varför inte soliga Burma?

David Månsson.

Flingor och sånt.

Varför promoteas flingor så jävla hårt åt det kvinnliga könet?
"Det finns en sak som kvinnan inte kan vara utan - Kelloggs special K!" Tv-reklam.

Och på vanliga Corn flakes-paketen finns information på baksidan om vad en portion innebär för dagligt rekommenderat intag, självklart för kvinnor. Det nämns inget om männen i flingvärldens RDI. 

Så varför äter jag kvinnoföda varje morgon när jag dessutom har kvinnohänder
Borde kanske börja steka upp en älgbiff varje morgon för att väga upp för alla övriga kvinnliga drag jag dras med.

David Månsson.

Rang.

När jag är hemma i min lägenhet och får ett samtal ifrån en telefonförsäljare så är jag i alla fall(oftast)avvisande. Snudd på otrevlig. 
Annat är det när jag hälsar på min morsa och samma fenomen händer henne.

Då svarar jag i telefonen med mitt gladaste jag. Låter telefonförsäljaren förstå och känna hur välkommen han eller hon är. Tråkigt nog för dessa så är ju sällan min mor hemma(hon behöver inte vara hemma för att jag ska kunna hälsa på. Kylskåpet står där det står) när jag tvingas att svara i telefonen. 

Men i mån av favoritbarn så välkomnar jag dom varmt tillbaka vid den tidpunkt då min mor har kommit hem.
Så hon möts alltid av en oas av telefonförsäljare som tror att en affär ska bli av för att jag varit så tillmötesgående och intresserad.

Jag gör detta trots att jag vet att morsan hatar det. 
Varför gör jag så...? 

babbe

David Månsson.

Tjänsteledigt i ett år.

Den hockeyintresserade vet vem Per Svartvadet är.
Den livsintresserande vet vem Leif Bergqvist är. 

För de som inte vet följer här en kortare presentation över herr Bergqvist.

Leif Bergqvist är en känd person i Ö-vikstrakterna för hans hårda festande och counter strike-skickliga söner. Han bor ute på stekarsjön och har nyligen installerat ett vildmarksbad. Han tycker om öl och andra saker som gör en glad.
Men framför allt - Han är ett stort Modo Hockey-fan.

Vi är alla överens om Modos betydelse för staden Örnsköldsvik. Undertecknad ger såklart blanka fan. Men Leffe går fortfarande in i rollen som Modoit fullt ut, varje dag. Livet är hemskt när de förlorar, och toppen när de vinner.
Eftersom Leif alltid vill Modos bästa så har han vissa åsikter rörande klubben och föreningen. En del korrekta, andra lite mer radikala och vissa helt absurda. Vissa åsikter ändrar form varje dag, andra står sig benhårt.
Och det vi ska tala om i detta inlägg är hans mest hårda åsikt.

Den om...

Svarten

...Per Svartvadet!
Leffe Bergqvist anser Per Svartvadet vara så dålig att han förpestar hela föreningen.
Jag citerar Leffe;
"Grabbar. Dagen Per Svartvadet lägger av så ska jag vara full i ett år. Och jag ska bjuda på bärs! Och fixa massa brudar åt er. Vilken lycka!".

Full i ett år. 

Till saken - Vi närmar oss slutet av Per Svartvadets karriär. Han är skadad resten av säsongen och vetefan om det inte blir ett avsked inför nästa.
Och då står vi där. Tillsammans med Pappa Bergqvist. I hans Per Svartvadet-sponsrade harem. Blir bjudna på öl och brudar. Tack vare Per Svartvadet. 

leffe harem

Per Svartvadet. Vilken fantastisk spelare han är.

David Månsson.

Inga manshänder?

Ibland händer det att det kommer in smutsiga kartonger på jobbet. 
Detta hände i fredags och jag hade oturen att få svarta händer. 
Ingen panik såklart. Bara att gå och tvätta händerna. På väg emot toaletten så hoppar jag upp och dunkar en high five högt upp på väggen ovanför dörrkarmen. Skapade därmed två färska fina handavtryck på väggen. En form av uttrycksfull vacker konst.

Roligt tyckte jag.
Roligt tyckte alla andra.
Måttligt road var städerskan. 

Nu såg ju inte städerskan att det var just jag som hade gjort dessa fula(?) märken inne på lagret.
Detektivarbetet kunde härmed ta sin start.

Efter att ha gormat och levt rövare i ett par långa minuter så bestämde hon sig för att den skyldige var min kollega Carro.
Jag fann det ganska kul.
Motiveringen till denna felaktiga anklagelse löd;
"Det där är minsann inga manshänder!"
Inte längre lika roligt...

arg

Jag har tydligen brudhänder...

Det blev i alla fall bestämt att jag skulle ta bort skiten på min lunch.
Det glömde jag bort.
Och imorgon är jag ledig.
Och Carro kommer få fan på grund av mig igen.
Roligt tycker jag!


David Månsson.

Lön för mödan.

Jag blev inkallad till jobbet tre timmar tidigare idag.
Tänkte för mig själv. "Fan. Smådrygt, men vafan pengarna ska in!".

Upptäcker till min fasa att jag saknar frukost.
Tänkte för mig själv. "Fan. Smådrygt, men vafan. Tre timmar extra jobb. Jag har råd med en godmacka på det lokala fiket".

På grund av att jag fick tre timmar längre arbetsdag så fick jag en rast på 60 minuter, även kallat lunch.
Tänkte för mig själv. "Fan. Smådrygt att inte ha en matlåda. Men vafan, tre timmar extra jobb. Jag har råd med en sallad ifrån det närliggande snabbköpet".

Godmacka 45 kr. Sallad 60 kr. En timme lunch....
Tänkte för mig själv. "Fan. Det enda jag tjänat på dessa tre extratimmarna är en timlön.. som jag dessutom ska skatta på. Smådrygt!"

Men vad gör man inte för staten?

Jag är så lurad. Av mig själv.

David Månsson.

Källarbarn.

Det måste fan bli okej att skoja om Josef Fritzl snart hos samtliga arter människor.

Vi sitter på personalmötet och diskuterar barn och barnbarn av någon anledning.
Så säger en kollega att "ja, några barnbarn har jag ju inte än. Men det sitter inte i mina händer heller."

Och då ramlar ju kommentaren ur mig. Som på beställning. Öppet mål.
"Om man inte heter Josef Fritzl."
Jag höjer armen för att motta alla high fives jag gjort mig förtjänt av.
Men jag blir denied. Inte det minsta roligt ansågs det. 

Efter ett par sekunders tystnad.
-Jag har dock bara pojkar så det hade blivit problem.
-If there's a will, there's a way! 

...denied igen. 

David Månsson.

Så det kan gå!

Idag skriver jag på ett livsavtal med Göta Energi. Det elbolag som enligt den snygga telefonförsäljaren kommer bespara mig massor med pengar i framtiden, starting TODAY!

Man kunde höra när jag blev uppringd, den där tråkiga molniga dagen att det var något extraordinärt den här snygga telefonförsäljaren hade att erbjuda.
För att cut to the point. Jag blev förförd av en exotisk dialekt och skrev sedan in mig i ett nytt elavtal.

Jag kommer hädanefter att få två stycken elräkningar hem till mig.
Om jag tjänar pengar på detta? Förmodligen inte.
Jag är lurad.

Som tur är så fick jag veta att min syster Malin blev lurad att köpa en ny mobil av en snygg trevlig herre över telefon samma dag som jag blev lurad. Jag skäms med andra ord inte ensam.
De är för jävla jobbiga. De där snygga telefonförsäljarna.

Och ja, jag vet vad ni undrar.
Svaret är nej. Jag skulle ALDRIG i mitt liv försöka söka upp den här jättesnygga tjejen.
Jag är väl ingen jävla stalker.

Det finns dessutom hur många Linnea Andersson som helst på facebook. Så inte ens om jag försökte skulle jag hitta dig... Eh.
Jag är en sådan gentleman.

David Månsson.

Schweinsteiger.

När hakutslagen dök upp nedanför naveln började jag såklart undra vad fan som drabbat mig.
Ett andra besök på apoteket och diagnosen låg klar. Svinkoppor.
Farligt smittsamt. Dödlig utgång.

Jag blev beordrad att uppsöka vård omedelbums och en halvtimme senare stod jag vid porten till akutmottagningen på Örnsköldsviks sjukhus.
Jag möttes av en ytterst trevlig syster som behandlade mig väldigt väl fram till det moment jag berättade vad jag led av.

"Jahaaaaa... men då ska vi sätta dig i karantän. I de rum som vi brukade sätta de som hade svininfluensan."
Wait, what? Vill jag som nojig sjukling verkligen veta att jag ska vara i samma rum som massa svininfluensor?
Svinsjuka som svinsjuka, antar jag att de resonerar.

Så där fick jag ligga. Väntetiden gick i sjukhustermer rätt fort. En timme i vanlig människotid.
Det enda jag hade som sällskap var ett trav-program.

Den snälla läkaren kom sedan och ville undersöka mig. Intressant är att i Sverige. Oavsett åkomma så är det praxis att ta av sig tröjan. Kanske dock bara gäller mig och mina läkare.

När hon sedan började fråga om jag hade utslag på mina... mer privata delar så sa jag nej. Sanningen.
Hon hävdade att det är vanligt att man pillar på "huvudsåret" och sedan råkar sprida det till övriga kroppen.
Man får lov att tacka gud för att man inte är en snuskig pojke som pillar på sig själv(i samband med att pilla på "huvudsåret"). Då hade man väl blivit tvungen att kapa av den nu.

...fick dock visa upp halva staven som "bevis". Det är inte praxis. Goodwill. Tror jag det kallas.

Nu käkar jag smarriga antibiotikatabletter.

Såhär ser svinkoppor ut;

svinkoppor

"The tiny..."

Någon som vill hångla?

Hade för övrigt 4 av 7 rätt på V75. 1 timmes lusläsning av travprogrammet räckte inte längre.
330 kronor hit och dit!

David Månsson.

Alien 5.

Den senaste tiden har jag haft något slags utslag på hakan.
Apoteket visste inte vad det var("ditt skägg är för tjockt, du måste raka dig innan man kan avgöra"). Ingen privatperson vet heller vad det är. Det kan med andra ord vara vad fan som helst.

Men jag har en omtänksam kollega som heter Sandra. Hon är lite av en mamma på bolaget. Hon gav mig en mirakelkräm. "Ta den här David. Den här kommer hjälpa!"
Jag läser på krämen jag fått. "Soothes sensitive nipples".

Så nu sitter jag här med bröstvårtekräm i ansiktet. Och undrar om Sandra bara lurade mig för att få sitta hemma och tänka på mig med bröstvårtekräm i ansiktet.

Jag skulle ju kunna raka mig och gå till apoteket igen. Men jag ser för fan ut att vara 14 år utan skägg. Kommer inte på fråga.

Ska googla lite.

David Månsson.


Canal Street.

Jag får rätt många frågor om hur fan det gick till när jag hamnade på G-A-Y(baren, inte livsåskådningen).

Det första snedsteget tog jag redan i London då jag träffade en svensk tjej där. Det visade sig att även hon skulle till Manchester så jag och min kamrat slog följe med henne.
Eftersom det är en artig sed i Sverige att alltid gå ut och supa med nyfunna vänner gjorde vi även så.

Jag ska inte påstå att det var hennes fel att vi gick till the gay bar. Det var hennes bihang. Hennes pojkvän.
Matt. Matt ifrån Polen. Hantverkare. Bärplockare.

Lördagskvällen var ung men ett par öl hade redan slunkit ner.
Matt: Hey! Let's go to a gay bar!
Undertecknad: Hahaha.
Matt: ...
Undertecknad: Oh, you're serious. Ehm. I think not.

Normalt sett är jag en väldigt hård person gällande beslut men ett par öl senare så blev jag rätt full, och på det även rätt medgörlig.

Matt: Let's go to a gay bar!
Undertecknad: Great idea, man! Why didn't I think of that?

Så ett par minuter senare stod jag i mitten av Gay Village. Som låg på Canal Street.
Ni med hjärna har redan räknat ut att Canal Street utan C blir....
Och tar man sedan bort S...

Vad som sedan hände inne på baren svor jag och min kamrat på att aldrig berätta för någon.
Så det kommer i nästa inlägg.

David Månsson.

Man chest errrr.

Ni vet känslan då man står i kön till en av Manchesters största gayklubbar och blir muddrad av vakten och han hittar ett viagrapiller i ens ficka?
Nähä inte!

Det började redan för ett par veckor sedan på O'learys uteservering då jag träffade en vän som hade införskaffat sig magiska piller för att kunna prestera max på fyllan. En mycket generös vän som även ansåg att även jag borde ha den möjligheten. Så jag fick ett piller.
Ett piller jag sedan glömde bort existerade(var rätt kanel när jag fick det).

Detta piller gömde sig. Ifrån mänskligheten, likt ringen i Sagan om ringen. Bidade sin tid tills rätt person dök upp för att sprida nytt mörker. 
Bögen i entrén hörde pillret/ringen ropa på honom innifrån innerfickan på mina jeans. Fickan man aldrig använder.
Så då står jag där. I kön till en klubb som heter G.A.Y i feta neonlysande bokstäver ovanför entrén. Det ska liksom inte gå att missuppfatta vad det är för ställe(Tänk Polisskolan då de bara råkar hamna fel). Så står jag där och har bögar framför mig, bögar bakom mig och vakten sliter upp ett viagra ur min ficka.

Jag inser hur absurd hela situationen är.

Men jag tog mig in tillslut... yay.




David Månsson.

På tal om tåg.

SJ kastade i dagarna av en 11-årig liten flicka för att hon saknade biljett. Biljetten låg tydligen i den äldre storasysterns ficka som för ögonblicket gjorde ett stort lass nummer 2 på toaletten.

Skandal givetvis. Varför kastar man av en 11-årig flicka? Hon skriker ju inte.

Det man istället bör fokusera på i detta fall är de morsor med spädbarn. Som skriker tamejfan hela resan, oavbrutet. De bör kastas av. Även om de har en biljett.
"Jaså du har en skrikande unge." Sedan rycker tågkonduktören i nödstoppet och tjoff!

Jag var nämligen antastad av just en sådan pest som ovan häromdagen. Det slutade aldrig skrika, barnet alltså. Morsor som normalt sett har skygglappar inför detta problem(anser mest att barnet bara är gulligt och sött) brukar skita blankt i att andra ressenärer lider öronen av sig.

Men detta barn skrek så pass att morsan själv började fundera på att kasta av barnet. Det gick så långt att hon började gå mellan alla vagnar för att portionera ut det här jobbiga till alla. Jämnt fördelat så att inte bara vagn 3 fick lida.
Hon stannade upp bredvid mig.

-Ursäkta. Men det slutar nog snart.
-Ja. Om ett par år.
-Nej jag menar.. aha. Jo.

Så tittade hon på mig med världens tröttaste blick. Och vände sin kos emot vagn 4.

David Månsson.


Blogg listad på Bloggtoppen.se
¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯
¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯ Idag:
Vecka:
Månad:
Totalt:
¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯
Kontakt
Msn: davildo7@gmail.com